När ett känsligt och inkännande barn står och tittar och avvaktar, så betyder det inte att barnet är blygt eller utanför. Det betyder bara att barnet ger sig själv utrymme att känna in och mogna in i ett sammanhang, utifrån sitt eget val och känsla.
När ett sådant barn blir pressat och stressad in i ett sammanhang eller situation, ja då kommer blygheten, rädslan och känslan av att vara fel och utanför. Det kan skapa ångest och känsla av otillräcklighet, och tron på sin egen kraft och förmåga försvinner.
Kanske var det precis det som hände med så många av oss, vi som sätter ner hälarna och kämpar emot för att vi inte finner utrymme och tid att hinna känna vad som är vårt hjärtas röst från stund till stund. Kanske är det, det som fått oss att tro på att vi inte vågar, eller tror oss om att inte passa in, eller klara av saker i våra liv?
Det utrymme som det lilla barnet gav sig själv, med sådan självklar tillit till sin egen sanningen, sin egen känsla av vad den vill delta i eller ej, var en fantastisk plats att vistas i. Så trygg i sin egen kraft och förmåga.
Det utrymmet kan du hämta tillbaka i ditt liv. Låt dig inte längre stressas eller pressas in i något vare sig av dig själv eller någon annan. Ge dig själv det utrymme och den tid du behöver att följa ditt hjärtas röst, den röst som är sann för dig som du kan lita på. Oavsett vad andra har för åsikter om vad du borde göra och när.
Återta din egen trygga rymliga inre plats av ro, där ingen stress eller press finns, bara en tillit till att du kommer att känna vad som är rätt för dig i ditt liv och när.
Kram Marie
