Maries befrielse blogg

2016-04-24

Den lilla haren

När du inte längre vill stå i vägen för dig själv, och vill med allt du är, kunna stå i din kraft och bara stråla det du är, och vila tryckt i den rymlighet som är du.
Då finns där en liten skrämd hare som vaktar våra hjärtan och kraftcentra, så det drar ihop sig och blir trångt över bröst och diafragma.

Det är läskigt och skrämmande att stå rymlig och trygg i all den kraft man är och förbli där.

Den lilla haren är nämligen livrädd att vi ska blotta våra hjärtan och vår kraft, och som den tycker; stå öppna och sårbara. Den larmar skrämt om att nu kommer snart den nedtryckande fördärvande attacken, och den tror att om den kommer så säckar all vår kraft/vi ihop till en urlakad trasa eller sprucken ballong. Utan möjlighet att resa oss igen.

Kära lilla skrämda hare.
Du kan vara trygg nu! Kraften kärleken ljuset och tryggheten omger dig fyller dig och du är nu trygg och fri.
Du har inte sett och märkt det, men själva hjärtat som du så desperat försökt skydda har rest sig fri och strålar bakom din rygg och omfamnar dig med sin kärlek och glädje, frihet och frid.
Kraft centrat är stadigt och tryggt bakom dig, och vågar du luta dig mot det så känner du den kraften och den mjuka men enorma stadigheten.
Känner du lilla kära hare att du nu kan slappna av och vila i det hjärta och i den kraft du så länge och vaksamt försökt skydda. Du blir en del av den och kan skutta fritt och jublande glädjefyllt omkring och upptäcka allt det fantastiska som livet är.

Kram Marie

2016-03-23

Upprepningarnas tid är över!

Med allt som sker i världen så är det lätt att luras in i de gamla mönstren av rädsla, försvar, våld, fördömande, strid och hat.

Men vi vet bättre! Vi behöver bryta den gamla trenden och våga stå i vårt ljus och låta kärleken få stråla och flöda ur oss.

Tänk dig att sätta in en fruktansvärd förövare i en kross säker glaslåda, på en plats där alla som går fram och ser den människan, endast och enbart strålar stadig kärlek, ljus och lugn. Vad skulle hända med den djupt skadade människan, om han/hon bara blev sedd med kärlek och inte kunde komma undan och värja sig. Inte behöva besvara eller prestera bara sitta där och inte kunna komma undan den kärlek som strömmar mot honom/henne. Vad skulle hända hur skulle det vara?

Vad jag känner så starkt är att vi inte längre kan tillåta oss att sugas med i galenskapen. Det vi istället behöver är att öva på att stå kvar i vårt ljus och i vår kärlek, för att på så sätt lugna och stilla världens galenskap.

Det vi ser i världen är all smärta, all förtvivlan, allt hat och all rädsla och frustration som stiger till ytan, därför att världen faktiskt redan inte responderar som förut.

Tänk dig ett litet barn som av rädsla och maktlöshet, gråter, slåss och skriker ut sin frustration, endast och enbart bemöts av ett stadigt icke bedömande lugn. Vad tror du händer om du inte skriker tillbaka fördömande eller av rädsla och maktlös förtvivlan gör barnet till offer och tycker synd om det?

När vi inte längre förstärker barnets egen rädsla, ilska, maktlöshet och förtvivlan genom att möta det med samma mynt? Utan bara finns där stadiga i vår kärlek och vårt lugn och ser barnet utifrån en fridfull och trygg plats. Faller då inte barnet av sig själv in i denna frid och lugn tillslut? Det är som all strid och kamp bara rinner av och blir till intet. Barnet slappnar avspänt ihop i en befriad gråt, en nollställd rymd av begynnande frid och harmoni.

Detta är det nya sättet! Vi måste förstå att vi inte behöver delta i galenskapen från det gamla konceptet. Utan vi övar upp vår styrka i att bli kvar i den frid och kärlek vi faktiskt egentligen lever ur och i. Det är på detta sätt vi sprider ljus, frid, trygghet och kärlek i en jublande glädje över vad som egentligen är bakom allt, trots allt.
Nämligen kärlek!

All frid och kärlek till er alla!
Marie Karlsten

2016-02-08

Från min allra högsta plats av sanning så har jag känt mig värdsligt ensam många gånger genom livet.

En ”häxa” med sin visdom har skrämt och inte passat in och blivit utstött plågad och bränd. Andra med större insikt och vidare syn har inte alltid setts med blida ögon av sin samtid. Och många har plågats svårt för sin upplysthet.

Därför har vi alla känt oss ensamma, vi hör inte till och vågar inte riktigt visa vad vi upplever och känner är vår sanning, i rädsla för att vara fel bli utfryst och utstött.

Vi försöker skapa oss ett liv och en tillhörighet på konstlad väg, utan stadig bas och grund i vår sanning. En sanning som många av oss inte vågat snudda vid ens.
Det vet vi ju alla att det inte håller i längden. Förr eller senare skriker det inom oss av ihålighet och törst efter mer, efter sanningen, lugnet den genuina tillfredställelsen i livet och den sanna glädjen, tryggheten och kärleken.

Många av oss som tycker oss upplysta och ser mer av vad som egentligen är i denna förvirrade värld har fallit in i denna världs tro på att; är jag lägre så är du förmer, är du liten är jag större. Gör du succé eller lyckas så är du min konkurrent och jag är inget att ha längre. Eller vise versa.

Vad jag har upptäckt och känt på sista tiden är en underbar känsla av att, desto fler av oss som reser oss ur vårt kamouflage och vår kamouflerade tillvaro och blir de sanna unika fantastiska varelser vi egentligen är. När vi utkristalliserar oss och strålar vår gåva och sanning i och av kärlek. Så är det inte längre tal om konkurrens utan tvärtom så kommer vi falla in i en ljuvlig skön, trygg känsla av att inte längre stå ensamma. Utan vi är fler och fler som lyser upp vår värld, och vi kan äntligen känna ett varmt, sant, äkta, kärleksfullt stöd, gemenskap, tillhörighet och djup frid.

Vilken jublande glädje i denna fantastiska gemenskap. Vi växer oss starka och strålar våra unika fantastiska gåvor men vi är inte längre “ensamma” på jorden!
Från att känna sig som ett vindpinat ensamt träd på en höjd, så växer det upp fler och fler fantastiska starka träd runt omkring och fyller upp tomrummen med syre, stöd och gemenskap. Så vi kan växa oss starka tillsammans i en varm och äkta känsla av att höra ihop. Med ett gemensamt syfte att visa att allt är fyllt av kärlek. Alla tillsynes tomrum och mellanrum är fyllda med kärlek och vill bara fyllas av mer och mer av denna varma starka kärlekskraft.

En kärlekskraft som redan är, som vi är, som allt är!

Ser fram emot att möta er alla ni fantastiska ljusbärare!

Med ljus och kärlek Marie

2016-02-07

När vi tror att vi är sårbara och som levande tickande bomber, för allt hemskt som kan tänkas väckas i oss eller hända oss. Så är det otroligt svårt att känna att det någonsin kan bli någon frid och lugn inom bords.

Men den andra sidan på myntet är precis tvärtom. När vi faller in i vår egen sanning och sakta men säkert har skapat vår stadiga grund och blivit vän med det vi är och älskar alla delar av oss. Så blir vi rena och klara och kan landa in i den orubbliga trygghet vi egentligen tillhör.

När vi inte längre behöver dölja, gömma och tro att delar av oss inte duger eller är fel. Utan vi tar alla dessa delar av oss kärleksfullt i famn, och stålar den kärlek och ro vi alltid längtar efter till den delen av oss, så kommer frid, ro och glädje.

Jag har upptäckt att jag burit med mig att jag måste hålla, jag får inte fallera, jag får inte bli sjuk och försvinna, det får inte hända mig något hemskt. Jag måste finnas där för mina nära och kära och för alla de som behöver mig. Jag kan tänka mig att många av er har samma sak som pågår.

Man måste hålla och finnas till för andra och ständigt vara på vakt så inget ska hända.
Man måste hålla sig frisk och levande men utifrån rädsla, istället för att ge sig själv den glädjefyllda gåvan av att leva, frisk, stark och i genuin glädje njuta sitt liv och njuta av sina nära och kära och allt det man har. Totalt fri!

Tänk att ge sig själv gåvan att njuta här och nu! Livet är inte en transportsträcka härifrån till sen, där vi kan pusta ut en stund. Så att när vi står inför sluten av våra liv här, säger ”yes jag klarade det”? 😉 Vad klarade vi i så fall, hur och varför? Klarade vi av att ta oss igenom livet med livet i behåll, och på vilken bekostnad?! 😉

Vi kan släppa allt det där och bara njuta av närvaron i varje stund av våra liv. Att skänka kärlek till varje stund av vår tillvaro och vila tryggt i att det som kommer till oss är av kärlek. För att vi ska ges chans att väckas till mer och mer av den kärleken.

Ibland kan det vara så att vi kämpar för att inte bli sjuka, och vi strider mot annat vi inte vill ha. Men vad som är, är att vi får bara det vi av kärlek behöver det. Om vi inte behöver det, så får vi det inte, och då behöver vi ju egentligen inte oroa oss.

Det är inte så att vi gjort något fel om inte utgången blir som vi vill, och vi blir inte straffade. För det finns bara villkorslös kärlek att luta sig mot och vila i. Vi är som vilsna barn som måste om igen lära oss att det är så.

Allt är till för vårt eget bästa av kärlek för oss. Skulle du t ex bli liggande i förkylning fast du har så mycket viktig du behöver göra, så behöver du troligtvis den vila och integrationstid av något fint, som förkylningen kan ge möjlighet till och som du annars aldrig skulle gett dig. Därför kan vi också lära oss att känna vad vi behöver och vara sanna med oss själva och inte köra över oss själva, utan lyssna på vad kroppen och själen vill säga oss.

Allt är av kärlek!

Marie

2016-01-31

Det börjar växa fram en stadighet i mig och jag kan känna den i fler och fler av er.

Den stadighet och kraft man ibland kunnat känna när någonting plötsligt bara blir en kraft ur ”nu är det nog nu räcker det!” eller som när man ibland känner en enorm kraft när man blir arg. Då har vi varit i kontakt med den orubbligt stadiga kraften i oss men förlagt den på ilska och förvrängt den genom den. Men jösses vad vi har känt oss starka då.

Nu är tiden kommen att inte längre förknippa denna orubbliga stadighet med något känslokallt, hårt och hatfyllt, utan med den stadiga kraft som vi faktiskt är. Som vi nu kan lära oss förstå är en del av den kärlekskraft som vi är.

Det är lätt att tro att kärlekskraften bara är mjuk och varm, men den har en stadighet också, en stadighet utan dess like. Den är varm och ger utrymme inom oss att andas och vara levande ur, men ändå så otroligt underbart stadig, trygg, stark och ljus.

Med den stadigheten som bas behöver inga käkar bitas ihop och vi behöver inte stålsätta oss och göra oss hårda inför ev attacker eller försvar. Det behövs helt enkelt inte längre, vi står upp för oss själva på ett helt annat sätt. Självklart stadigt och med en grundtro på det som vi är och vår sanning och kraft!

Äntligen har vi tillgång till att respektera oss själva och lita på vår känsla för vad som är vår sanning, där vi är äkta sanna och raka och förstår vårt värde.

Vi har fallit in i en mjuk varm men oj så orubbligt stadig självkänsla, tro på oss själva och varm tillitsfull kärlek.

Nu ska vi bara våga tro att det kan vara sant och våga tryggt luta oss mot denna stadighet, varma styrka och kraft, som vi mer och mer börjar känna finns där inom oss.

Med begynnande orubblig stadighet till oss alla!

Kram Marie

2016-01-22

När sikten inte är klar när allt känns grumligt omöjligt och svart, så lovar jag dig att det ändå finns en klarhet och ett ljus som lyser upp allt det svarta, så vi förstår att det svarta inget annat är än en dimridå för vad som är.

När sikten känns klar och ljus och vi ser framåt med glädje och tillförsikt, så är det som vi ändå väntar på att något hemskt ska dyka upp. Ibland kanske det är så att det lägger sig som en svart boll eller mörkt moln framför vår syn. Det kan t ex vara i form av ett läkarbesök med en utgång vi inte vet något om, eller vad som helst i våra liv som vi kan ha framför oss som smolk i glädje bägaren.

Vad jag har kommit i kontakt med och känt de sista dagarna är det tillsynes mörka molnet på vår himmel, om vi vågar möta det och känna det som känns däri, så är det som vi kapitulerar och smälter in i något mjukt, avklätt och ödmjukt, i en vördnad för det liv som är, som vi är i, som är vi och alla nära och kära vi har och inte har. Att det finns en styrka i den nakenheten, och att den maktlöshet som vi kan känna så starkt är egentligen kärlek.

Att ge sig hän utan kamp i den kärlek som är, tillåta sig att bli mjuk, rörd och varm. Ge sig själv tillgång till denna källa av varm kraft som det besitter som är utan försvar och kamp.

Så inför något som tillsynes gör dig ångestfylld, rädd och orolig, kämpa inte emot och blunda inte för dina känslor. Utan låt dig omslutas av det varma trygga sköna som finns däri den platsen där vi ger upp om kampen, försvaret, striden och vägran att se. Där vi bara står rena nakna och äkta i det som är. I det till synes svåra finns en djup kärlek som vill fram, få utrymme och omsluta oss i varm trygghet och frid.

Kram och allt gott till er alla!
Marie

2016-01-19

Vi är trygga bortom alla gränser och allt förstånd.

Vi förstår inte allt än och det är precis som det ska. Vi måste integrera och expandera i den takt som vi kan hantera, allt utifrån var vi befinner oss på vår resa. Vi vaknar upp så sakta och fint till mer och mer av det som egentligen är, till våra egna paradis av skönhet, frid, glädje, lugn trygghet och kärlek. Där inget kan rubba vår balans och harmoni.

Vi behöver bara engagera oss i att ständigt våga öppna upp för de vägar som visas oss. Följa de öppningar som visar oss den frihet det innebär att våga följa med i vår befrielse resa. Vi måste vara modiga, vi måste våga stå med vår rädsla och ändå våga tro att vi har ett lugn och att vi egentligen är trygga. Möta allt vi är med villkorslös kärlek och den trygghet och lugn vi alltid letat efter, är vår gåva till oss själva.

Vi kan inte längre vara kvar i samma gamla låda och däri jaga runt och leta efter något “annat”. Vi måste börja våga ta oss ut genom de öppningar som visas oss. Vi får backa i och ur ett tag och det är helt okey, vi håller på att vänja oss vid det nya mer och mer hela tiden.

Du kära människa du är så mycket mer än du någonsin trott!

Nu är det meningen att vi äntligen ska förstå och se den sanning som är och som alltid har varit. Vi öppnar upp för helt nya möjligheter och helt nya sätt att förhålla oss, se, tänka och agera. Något som mänskligheten inte har provat tidigare, mer än möjligen några få före sin tid, som ljusglimtar och vägledare på vår resa. Men nu är vi på väg in i ljuset och de små glimtarnas tid är över 😉 Nu träder vi in i våra egna paradis in i ljuset och kärleken och ett helt annat sätt att förhålla sig och leva här på jorden. Helt fantastiskt!

Vi är inte ensamma vi har allt det stöd vi behöver vare sig vi blundar för det eller inte så finns det där!

Så blunda på du 😉 du kommer ändå dit tillslut, till allt det du blundat för, som du inte trodde kunde vara sant och därför inte velat kännas vid av rädsla och skäck över att du skulle ha fel och att allt egentligen är det helvete som den här 3D världen vilselett oss i att tro är sann. Men sanningen är större än all illusion, kärleken är större än all rädsla och hat, lugnet och friden är större än all oro och vånda, tryggheten är större än all osäkerhet, ljuset lyser upp de mörkaste hörn och fyller upp kylan med mjuk värme.

Det finns ingen återvändo du är på väg in i ljuset min vän, hur det än ser ut och hur det än må vara just nu. Så är inget mer sant än den sanning som är! Allt som ingår i kärlek expanderar och blir bara mer och mer. Vi springer som skrämda höns inför en ny tillvaro som egentligen är finare än något vi upplevt förut. Tillslut så stannar vi upp lyssnar, ser och känner den sanning som är och slappnar tryggt av däri, för det är vi, det är du, det är jag, den ”gudomliga” kärlekskraft och helande livsenergi som är.

Kanaliserat genom mig Marie till oss alla!

2016-01-09

Att pendla mellan mänskligt ”vrak” (som det kan kännas ibland 😉 och den fantastiska storhet vi egentligen är, kan vara en smärtsam och svår resa.

Det startar med att vi inte ens förstår den storhet vi faktiskt besitter, utan försöker forma oss som vi tror att den här världen vill ha oss. Vilket oftast kan vara mycket svårt att finna ro i, för att inte tala om omöjligt.

Vi blockar för oss själva och faller i ångest över att inte duga och räcka till och ”vara” något. Vi är inte kanske ens värda att älskas och få ha det bra, kanske vi underliggande tror. Men ändå finns det djupt inom oss en tro på att det inte kan vara sant. Utan att vi har mer potential än så.

Någonstans därbortom finns en gömd och glömd sanning som vi ibland får glimtar av.
Efter hand så växer dessa glimtar av något “annat” och vi börjar sakta förstå att det kanske faktiskt kan vara så att vi är så mycket mer än vi tror.

Vi kommer till insikt efter insikt av ny upptäckande av en sanning vi redan besitter. Men som väcks till liv mer och mer, och nu ska allt i oss även den lilla, den rädda och oroliga få integrerat i sig att det faktiskt kan vara sant.
Därför pendlar vi från euforisk trygghetskänsla, glädje, styrka och kärlek till att fruktan över att den ”sargade” delen av oss den lilla vrakspillran av oss kanske har rätt!? Vågar vi verkligen ge oss hän i det underbara stora kraftfulla som vi egentligen någonstans börjar förstå är vi?

Det tar sin tid och vi måste låta denna omställning och integrering få ta den tid det tar och låta pendeln få slå. Tills den tillslut landar i balans och harmoni över vad som egentligen är.

Så kära misströsta inte över det som ser ut som att vi trillar tillbaka i det svåra. Utan se det som en intigrationsfas där vi växer in i något större än vad vi varit kontakt med förut. Vi expanderar mer och mer hela tiden och för evigt, in i mer och mer av den kärlekskraft vi är och kommer ifrån.
De delar av oss som med alla medel på det gamla sättet gjort allt för att skydda oss, kämpar emot och vågar inte släppa sitt skydd och försvar förrän det som egentligen är, succesivt kan landa in och bli en trygg och tillförlitlig ersättning för det som varit hittills.

Så var kärleksfull, varm och tålmodig mot dig själv i denna expanderandets jojjo dans, från det gamla förlegade till det som är!

Så misströsta inte ni kära, allt är precis som det ska och inget vill oss egentligen ont. Den kärlekskraft vi består av är där med sin kärleksfulla hand bakom allt, även det som tillsynes är fruktansvärt och hemskt.
Vi måste lära oss på nytt att se den sanning som är och förstå den ovillkorliga kärleken bakom allt. Vi expanderar hela tiden in till mer av det vi är. Kärlek!

Det finns inget slut vi är oändliga och även döden är bara en dimridå att ta sig igenom när den dagen kommer. Allt fortsätter sedan, vi lever vidare som de ljusvarelser vi är. Så du ser tryggheten tar inte slut den kan du vila tryggt i hur det än till synes ser ut just nu.
Vi är en del av den kärlekskraft som är! Vi behöver bara lära oss att minnas det och öva på att våga bli kvar i denna sanning mer och mer hela tiden.

Så misströsta inte min vän allt är precis som det ska, och öva min vän, öva på att fylla dig med varm innerlig kärlek och omsorg. Ge dig själv den villkorslösa kärlek och godkännande du alltid sökt och nu ska finna, som en gåva från dig till dig!

Kram Marie

2016-01-06

Vi måste möta allt det vi är med kärlek!

När rädslan och skräcken sätter till så vänd den inte ryggen och försök att inte rusa därifrån. Utan möt den med öppna famnen, låt den delen av dig äntligen få mötas av trygghet och kärlek och att bli sedd, av dig. Lägg mentalt en varm filt om den och ta den i din famn.

I vår kamp att skydda och försvara oss, så har vi vänt oss själva ryggen. Delar av oss skriker och gråter efter att bli sedda och lyssnade på. Men vi är så upptagna av att hålla uppsikt och vara på vår vakt att vi vägrar vända oss om och se vad som egentligen är.

Tänk dig ett litet barn som blivit rädd för något men som den vuxna har vänt ryggen åt i sin välmening att skydda barnet. Så har också barnet tillslut nästan blivit bortglömt och längtar efter att få bli sedd och att få utrycka sig och bli lyssnad på.
Vi behöver vända oss om/in och våga möta den lilla och lyssna på vad den i sin förtvivlan egentligen behöver. Allt den behöver är att bli sedd, accepterad och älskad villkorslöst och varmt! Den behöver få känna att den är trygg i allt som är, här och nu alltid!

Vi är alla i samma båt men vi sitter där tillsynes ensamma och vilsna. Var och en för sig försöker reda ut sina egna problem och försöker samtidigt dölja vad som sker där bakom kulisserna.

Så min vän vänd dig mentalt om och möt allt det du är med kärlek, så allt det svåra äntligen kan få slappna av, få frid och ro, överflöd av kärlek och få uppgå i gemenskap med den sanning som egentligen är.

Vi är av kärlek, vi är kärlekskraften och själva livsenergin!

Kram Marie

2015-10-17

Känslighet mina kära medmänniskor är inte något negativt det är själva förutsättningen för att kunna leva och ha tillgång till allt underbart som vi och livet egentligen är.

Vi kommer från något så mycket större än vi någonsin med våra hjärnor kan förstå, och för att få tillgång till den trygga fantastiska värld vi kommer ifrån, och ur den tryggheten kunna leva våra liv här på jorden, så fordras mod och känslighet att förnimma och våga tro på och stå i vår sanning. Den underliggande känsla vi har av att det finns en trygghet och kärlek utöver allt, det har den här världens gamla koncept skrämt oss in i att tro inte är sant.

Vi har sedan åtskilliga generationer och årtusenden blivit präglade av hur livet, vi själva och vår värld är och förhåller sig. Den synen har varit trång och speglad ur och av rädsla och maktbegär. Vi är så mycket mer än det. Vi som kommit hit och har känt oss så fel och så utanför och så rädda, oroliga och skräckslagna. Vi är de som med vårt mod kan föra in ljuset från det som verkligen är, till oss själva och denna värld som så längtar efter befrielse. Vi har inte tillfullo kunnat anamma den här världens sätt att agera och vara. Och vi har levt i skräck över att inte kunna finna trygghet här. Många av oss har valt att ta sina liv. Men vår sanning och vår inre vetskap är inte något att gömma och göra fel. Den är meningen att öppna upp för, fylla oss med och stråla ut i det liv vi lever här.

För det är sant att i denna tredimensionella värld finns igen trygghet hur vi än försöker. Men det finns en trygghet och en kärlek bortom den vi letar efter här, som skänker allt det vi letar efter tusenfalt och mer! Vi är här för att öppna våra sinnen och låta den femdimensionella världen och mer, ta emot den tredimensionella världen i sin famn och låta den få ta del av den fantastiska sanning av kärlek, trygghet, harmoni, balans, klarhet, äkthet, glädje, värme, ljus, frid och helande kraft som allting egentligen består av.

Vi startar med oss själva. Vi måste möta allt vi är, våra känslor, obehag och rädslor med kärlek ömhet och omsorg. Vi måste dra bort vårt fokus från allt detta utanför oss som vi tycker måste ändras för att vi ska må bra. Vad vi istället behöver är att fylla oss själva med försoning, acceptans, värme och kärlek precis sådana vi är. För på så sätt kan allt det i oss som inte längre gör oss gott slappna av och få upplösas i kärlek. Det vi fyller oss med är det som sedan manifesteras för oss.

Det är på det sättet som den kärlek vi fyller oss själva med kan stråla ut och befria även andra, utan att vi måste ta på oss andra och världens olycka. Vi är alla här för att leva våra paradis på vårt eget sätt ur kärlek, för kärlek och av kärlek. Vi tvingar inte, tar inte på oss och är inga offer. Vi tycker inte synd om och gör inte andra till offer. Vi tror på varje människas kraft och på vår jords kraft och på kärlekens kraft att kunna hela, läka, balansera och ge fri.

Vi är här för att äntligen ge oss fria att vara de äkta, genuina, sanna, unika fantastiska varelser vi faktiskt är! Vi är inte ämnade att vara varandras kopior och platsa in i någon gammal förlegad mall över hur man ska och bör vara för att duga och passa in.

Vi är här för att leva fria, sanna och äkta, och vi får öva på att fylla varje stund av vårt liv med mer och mer kärlek, varm tacksamhet, glädje, njutning, tillfredställelse och närvaro i våra egna liv.

Paradiset min vän är nämligen inte en plats det är ett tillstånd du själv öppnar upp till att leva i.
En gåva från dig till dig!

Med kärlek och omtanke
Marie Karlsten