Maries befrielse blogg

Ditt liv är inte en transportsträcka mellan händelser och
mellan liv och död. Där du väntar, lider och hoppas att nästa anhalt, vad det nu
än kan vara, ska ge dig det du vill ha.

Ditt liv är en rymd en fyllig tillvaro i att lära dig älska
allt det du är, så att du varje stund kan föra dig själv in i mer och mer
kärlek trygghet och lugn. Så att du mer och mer kan slappna av i vad som är och
se kärleken i allt, bakom allt.

För ingenting händer dig som du inte behöver på din resa in
i mer och mer kärlek. Du expanderar och öppnar dörrar för mer och mer av vad du
egentligen är, den kärlekskraft du faktiskt tillhör.

Vi måste lära oss att möta allt det svåra som triggas i gång
i oss, med kärlek till den del av oss, som har det svårt.

Alla vi känsliga rädda ”veka” varelser har tillgång till just den känslighet och visdom som behövs för att se klart, vad som egentligen är bakom
allt, nämligen kärlek, balans, harmoni och helande kraft.

Att vara stark är inte att vara hård och självsäker. Att
vara stark och modig är att stå ärligt och kärleksfullt vid sin sida oavsett
vad vi just för stunder upplever och känner.

Då kommer du att känna att kärleken och friden mer och mer fyller dig, lägger sig till ro i dig och runt dig och aldrig lämnar din sida, tills du till fullo förstår att DU ÄR den evigt helande kärlekskraften.

Marie

Min övertygelse är att vad som än händer oss i våra liv, hur svårt det än kan te sig, så sker det för vårt eget bästa av kärlek för oss.

Vi har själva valt att gått ner här för att leva precis det liv vi gör. För att det ger oss den största möjligheten att expandera in i mer av den kärlekskraft vi är!

Så vad kan vi göra annat än slappna av in i den här kärleksfulla resan och lita till att allt som sker, sker av kärlek för oss.

Så slappna av och ta nyfiket emot de gåvor som livet har att ge. Hur kamouflerade och skrämmande de en kan te sig så finns det alltid mer kärlek och trygghet att landa in i.

Vi behöver inte längre sprattla emot, styra upp och kämpa så hårt. Allt är precis som det ska av ovillkorlig, aldrig sinande kärlek för oss.

Så slappna av och njut ditt liv med öppna sinnen i en vetskap om att allt som väntar dig är mer kärlek, lätthet, frid och lugn!

Marie

Idag har jag
ingen aning om vad jag ska skriva, men jag får indikationer på att jag ska. Så
vi får se vad detta leder till ?

Jag är en
själ som längtar hem utan att fullt förstå att jag redan är hemma. Jag letar
fortfarande min trygghet och mitt lugn genom att försöka säkra min tillvaro sen. Vilket gör att jag går ur mitt hem min sköna hela plats i mig, och oroligt
spanar utåt och bakåt.

Jag känner
min lugna andning som vill föra mig hem. Men samtidigt mitt förskrämda ego som
vill hålla mig i rädsla och obehag.

Mitt ego är
så mån om att jag inte får släppa garden. Men du kära ego du kommer inte att dö
för att din nuvarande uppgift är över. Du kommer att få en ny uppgift och det
har du redan fått. Men din oro för att inte få bli kvar gör att du ändå vill
larma lite till och lite till in i det sista.

Det sista
betyder inte din död, utan ditt inträde in i en ny otroligt viktig uppgift. Du
ska nämligen ur kärlek, med kärlek, av kärlek och för kärlek hjälpa mig att fungera
i min kropp här på jorden. Den ljusvarelse jag är behöver den här kroppen här, och du mitt ego ska hjälpa mig att landa och leva här.

Utan dig
skulle jag inte veta vad som var upp eller ner fram eller bak. Men nu min
kära är du fri från din olyckskorps uppgift och kan stå ren och klar,
integrerad i mig, i den kärlekskraft jag är. Som vi alla är!

Jag älskar
dig mitt ego som vill mig så väl, som nu ifrån din förvirrade omogna position
kan träda in i din fullkomlighet i och av kärlek! Jag välkomnar dig och jag ska
stötta dig in i totalt lugn avspändhet, trygghet och frid.

Din lärotid
är över och du är hemma nu fri och trygg! Jag ska inte kasta ut dig eller låta dig
dö för det som varit. Du blir hos mig och i min kärlek kan du vila trygg.

Marie

Vad du än har trott om dig själv av att inte passa in, att
inte vara rätt och god nog. Att känna att du knappt står ut i denna värld och inte borde vara här, är en
vrång bild utan dess like. Du som känner så är verkligen just det gudomliga ljus som
denna värld behöver.

Du kan helt enkelt inte anpassa dig och passa in i den grå
massan av världens pålagda ordning, och gjort dig fel för det. Men du behövs för att bryta den, de grå
massornas fängelse av sakens ordning om hur vi alla borde vara agera och göra.
Vad som är rätt och fel, fult och vackert, godkänt eller icke godkänt.

Vi behöver alla förstå vår frihet att vara, leva och agera
utifrån den kärlekskraft vi alla är! Vi behöver lyfta vår blick och se bortom
våra pålagda begränsningar.

Vem är du bortom din pålagda tro och misstro om dig själv, bortom
dina begränsningar?
Du är en kärlekskraft större än den här världen vetenskap
låtit oss komma i närheten av att våga tro på.

Vi är den helande mirakulösa
kärlekskraften och ur den kan vi välja att leva detta jordeliv och njuta av vetskapen om att
hela tiden kunna välja att låta oss fyllas av den kärlekens och möjligheternas
tillvaro. Där kan vi tryggt vila i att vi är fantastiska precis som vi är, att
vi är värda den kärlekskraft vi tillhör och vi är godkända och accepterade
bortom vår begreppsvärld.

Du måste förstå att hela ditt liv går ut på att försonas
kärleksfullt med allt som är du och fylla allt det du är med kärlek. Vila
där, leva där och ständigt välja kärleken och försoningen i dig, för dig och tro
på att du får leva ditt paradis här på jorden. Det paradiset och den
kärleksfulla platsen startar inom dig, så låt det ske!

Kram Marie

En av mina fina kunder sa till mig härom dagen:
“Jag vill ju bara lyssna”

För mig blev det väldigt mycket större än vad orden, här också ryckta ur sitt sammanhang, ser ut för.

Jag har nämligen en förmåga att i sällskap med andra, ta ansvar för allas väl och ve. Jag pejlar in skiftningar, sinnes stämningar och reaktioner, och kliver rakt in i ett gammalt mönster av att jag måste skydda, parera, försvara och förklara. Min man är min stora triggerpunkt, då han har en förmåga till ironi och mycket plumpa smashande skämt. Hans mönster 😉
Men då stod det så klart för mig att jag bara kan sitta ner lämna utrymme, vila i mig och lyssna. Lyssna på vad som händer i mig och hur jag på det mest kärleksfulla sätt kan möta allt det som triggas i gång i mig. Vila där och även lita till andras förmåga att göra detsamma för sig.

Även orden: (från samma fina människa)
“Man kan göra vem som helst till djävul eller ängel”

Så samma sak hände här, det blev som en explosion av insikt och värme i bröstet. För, för mig så blev det så tydligt hur man kan möta, uppleva och se de man har omkring sig i sitt liv. De ofta största triggerpunkterna är ju också de som står en närmast.
Så jag kan välja hur jag vill möta andra och mig själv, ur kärlek eller ur rädsla! Det är så jag sen får min upplevelse av den jag möter, har jag “skapat” en “djävul eller en ängel”?

Jag väljer kärlekens väg! Hur svår och utmanande den än kan te sig ibland 😉

Kram Marie

För vems skull mår jag dåligt, för vad och varför?
Vem gör jag det för?
Är någonting av det jag mår dåligt av egentligen mitt?
Är det egentligen jag?
Vad är jag?

Kanske ska vi ställa oss dessa frågor? För när man gör det och verkligen ärligt och sant vill se svaren så är ingenting som det verkar vara.

Är vi inte egentligen fria varelser med en enorm kraft och förmåga att leva sanna äkta och varmt kärleksfulla med oss själva (och därmed andra ;). Men vi sitter fast i våra pålagda och egenskapade fängelser och skyller andra och världen för vår olycka. Men sanningen är nog den att vi inte är några svaga offer.

Vi har sanningen och svaren inom oss och förmågan att resa oss, göra oss själva gott och ge oss själva fri igen!

Ska vi säga så 😉 Vi ger oss själva gåvan av att leva våra liv levande och göra våra liv till en kärleksfylld resa, ett spännande och glädjefyllt äventyr i att upptäcka vad vi egentligen är!

Kram på er ni fantastiska varelser!

Marie

Du har så många delar av dig som vill säga sitt och ta plats
för att bli hörd i ditt liv.

Men vilken av dessa delar styr dig?

Är
det den sårade, bittra, försmådda, maktlösa eller inte sedda? Är det rädslan,
ängslan, den uppgivna, hypokondrikern eller kanske ilska och hat som tar mest
plats. Som färgar de linser du ser dig själv, ditt liv och världen igenom?

Är det, det lilla ängsliga offret i dig? Eller det offret
som i sin ilska hat och bitterhet trampar ner allt och alla i sin väg, fast
föraktet egentligen är mot dig själv.

Men min vän vi har ett val! Jag vet att det inte känns så,
det känns som vi är maktlösa under den ”makt” vi tycker oss befinna oss under.
Men så är det inte! Vi kan själva välja vad som styr oss i våra liv!

Just nu i skrivandets stund så blockar hela tiden min rädda
ängsliga del i mig, från att se den klarhet som vill fram. Den delen av mig
känner sig hotad i sin existens och vill med all kraft visa mig SITT budskap.

“Du min kära rädda ängsliga! Det som händer med dig när jag
väljer vad som ska styra i mitt liv, är att du äntligen får den frid, det lugn,
den stadighet och den trygga avslappnade lekfulla, sprudlande befriande glädje du
så innerligt alltid sökt och längtat efter. För jag väljer nämligen kärleken
och allt det underbara som kommer ur och av den!”

Så vilken del det än är som har ”makten” i Ditt liv, så får
den delen frid och ro när du väljer det som är sant för dig och gör dig gott! På riktigt
gott! Av varm glädjefylld kärlek för dig själv och det liv du lever.

Det är det valet vi måste göra hela tiden om och om igen! Tills
det mer och mer blir en självklarhet, en plats vi befinner oss i och lever ur.

Vet du hur mycket underbart och mirakulöst som kommer ur och av kärleken?

Vill du möta dig själv där? Du väljer när…

Av kärlek Marie

Med blockeringar och undanmanövrar har jag avlett mig själv
från att expandera till den fria trygga kraft jag är. Kraften har hissnat och
gjort mig vettskrämd över vart den friheten skulle kunna ta mig med på, och den
lilla begränsade rädda i mig har inte kunnat identifiera sig med en sådan
frihet. Den delen av mig har försökt avleda mig och vilseleda mig så fort som
jag varit nära den fantastiska frihet som det är att vara jag. Så fort jag känt
mig orädd, trygg, fri och okontrollerat glädjefylld, så har den begränsade
kontrollerande rädda delen av mig gjort allt för att ta mig tillbaka till
”skyddet”. Skyddet av att kontrollerat simma runt i samma gamla välbekanta men ack så
unkna ankdamm.

Men längre och längre stunder och perioder har jag lyckats tagit
mig förbi de larmande och viskande avledande försöken, och envetet istället blivit kvar i det sköna
kärleksfulla, trygga och vackra, i min frihet.

Så sätter det till igen och jag ”luras” tillbaka in i
ankdammen. Det finns minsann saker som inte kan lämnas, som ängsligt och skrämt
måste grubblandes över. Det kanske är mycket alvarliga saker som inte bara kan
lämnas därhän. För tänk om de växer sig starka bakom min omedvetna rygg och
övermannar mig och förgör mig!? Därför måste allt noggrant hållas koll på och
grubblas över. Inget får missas! Vaksamheten över alla dessa gömda och dolda
hot måste vara konstant på topp.

Därför säger den begränsande rädda ”beskyddaren” i mig, att
det är mer än livsfarligt att slappna av i någon form av tillit. Att obegränsat
ge sig fri att njuta, glädjas och känna sig orubbligt stadig, mjuk, stark,
trygg och tillitsfullt fylld av obegränsad kärlek. ”Det är inget man kan tillåta sig att vila i,
det är farligt! Där är man utan skydd”, larmar min rädda beskyddare.

Du kära begränsade ängsliga och rädda beskyddare. Jag älskar
dig för att du gjort allt som du i din makt har kunnat för att hålla mig “trygg”.
Det har du gjort på det ända sätt du har vetat om och haft tillgång till.
Jag älskar dig för att du vakat över mig, och med din stora vaksamhet nogsamt
försökt kontrollera allt i mitt liv. Det är som du har behövt smakat på allt i
förtid och nogsamt försäkrat dig om att inget gift smugit sig in. Försökt se
bakom nästa krök, och nästa för försäkra dig om att inget hemskt döljer sig
där. Du har noga haft koll på allt som händer och inte händer i min kropp, mitt
sinne och i min omgivning. Med rädda oroliga och ängsliga sinnen har du
undersökt allt, om och om igen. Men du har aldrig kunnat bli övertygad om att något
är lugnt och säkert.

Mina kära vilken uppgift du haft! Jag ärar dig för att du
orkat med denna vaksamhet. Jag älskar dig och tackar dig ödmjukt för det
otroligt tuffa jobb du utfört. Nu min vän är det jag som tar dig med på min
resa, vi ska simma i en oändlig ocean av möjligheter och vi ska njuta trygga,
lugna och lyckliga.