Under en av mina behandlingar så fick jag till mig denna
vackra insikt. Den kom upp till personen som var hos mig, men jag som så många
gånger förr, fick också själv ut så otroligt mycket av den. Därför vill jag dela
med mig av den insikten till er:
Det är som att vi befinner oss, vilsna och förvirrade, mitt
emellan den vi tror att vi måste vara och den vi är rädd för att vara, och vi
tror att det är dessa två idéer av vad vi är vi har att välja på. Vilket är
lika skrämmande och hämmande vilket som. Utrymmet blir trångt, vilset och vaksamt,
och den i oss som befinner sig mitt emellan känner en stor sorg över att aldrig blivit sedd, älskad och godkänd som den är. Jag kände starkt sorgen från den
vilsna ensamma platsen. Platsen av att inte höra hemma och inte veta vart man ska ta
vägen med sig själv.
Sanningen är att mitt emellan står du, den du är! Utrymmet emellan
är ditt att fylla med dig, att expandera, växa och hitta hem i. Så nu börjar resan i att fylla dig själv med allt det du längtat efter men inte fått i form av villkorslös kärlek, att se dig själv, älska dig, lyssna på dig själv
och godkänna och acceptera dig själv och ge dig fri att vara du! Att äntligen få
landa in i och slappna av i dig, in i din kropp och den kärlekskraft vi alla tillhör!
När inte längre fokus ligger på den du tror du måste vara
eller den du är rädd för att vara, så kommer bilden av dessa idéer att
succesivt lösas upp. De står inte längre i vägen för ditt evigt expanderande
livsrum, din frihet och din glädje i att få vara den och det du är!
Du är så värdefull som den du är, som du är ämnad att vara. Så
livet vill visa dig vägen till dig!
Ibland är vägen tuff, men ser du bakom det tillsynes pågående
svåra så finns det kärlek bakom allt, och allt är till för att du ska förstå
vad och vem du är och var du hör hemma!
Kärlek till er alla som tror er vara ensamma och vilsna, ni är fantastiska!
Marie
