Idag har jag
ingen aning om vad jag ska skriva, men jag får indikationer på att jag ska. Så
vi får se vad detta leder till ?
Jag är en
själ som längtar hem utan att fullt förstå att jag redan är hemma. Jag letar
fortfarande min trygghet och mitt lugn genom att försöka säkra min tillvaro sen. Vilket gör att jag går ur mitt hem min sköna hela plats i mig, och oroligt
spanar utåt och bakåt.
Jag känner
min lugna andning som vill föra mig hem. Men samtidigt mitt förskrämda ego som
vill hålla mig i rädsla och obehag.
Mitt ego är
så mån om att jag inte får släppa garden. Men du kära ego du kommer inte att dö
för att din nuvarande uppgift är över. Du kommer att få en ny uppgift och det
har du redan fått. Men din oro för att inte få bli kvar gör att du ändå vill
larma lite till och lite till in i det sista.
Det sista
betyder inte din död, utan ditt inträde in i en ny otroligt viktig uppgift. Du
ska nämligen ur kärlek, med kärlek, av kärlek och för kärlek hjälpa mig att fungera
i min kropp här på jorden. Den ljusvarelse jag är behöver den här kroppen här, och du mitt ego ska hjälpa mig att landa och leva här.
Utan dig
skulle jag inte veta vad som var upp eller ner fram eller bak. Men nu min
kära är du fri från din olyckskorps uppgift och kan stå ren och klar,
integrerad i mig, i den kärlekskraft jag är. Som vi alla är!
Jag älskar
dig mitt ego som vill mig så väl, som nu ifrån din förvirrade omogna position
kan träda in i din fullkomlighet i och av kärlek! Jag välkomnar dig och jag ska
stötta dig in i totalt lugn avspändhet, trygghet och frid.
Din lärotid
är över och du är hemma nu fri och trygg! Jag ska inte kasta ut dig eller låta dig
dö för det som varit. Du blir hos mig och i min kärlek kan du vila trygg.
Marie
